Gamla Hyttan blev under 2004 genbank för Hedemorahöns! Vi finns i Södra Dalarna, i närheten av Söderbärke. Här följer en liten presentation av hönsen i vår besättning...

Aaron (f. april -04) är vår fina tupp som kom till oss från Stackmurs gård, där han kallades för "Björne" för att han hade så fin temperament! Han är gräddvit, med svartbruna stjärtfjädrar. Han är stor och ståtlig, med riktig pondus och värdighet. Han är lugn och har snälla ögon, och han sköter sina tupp-sysslor med galans. Han kurtiserar för damerna ordentligt och han är mycket noggran med att hålla undan ungtupparna! Hönorna älskar honom, och det gör vi med!

Rosita (f. hösten -03) är gul med Colobiastänk på halsen. Hon var vår allra första höna och är äldst i hönsgården. Hon är temperamentsfull, och unghönsen ser till att hålla sig undan henne. Hon var också biologisk mor till de allra flesta kycklingarna som vi fick under 2004, även om hon inte ruvade dem själv. Hennes ägg är lätta att känna igen eftersom de är spräckliga och ganska avlånga. Hon kom till oss från Söderbloms på Nygårds Lantrasgård.

Maja, ruvhöna (f. februari -04), är en helt svart höna, förutom några få trotsiga guldbruna fjädrar kring halsen och på huvudet. Kam, ben och öron är också svarta. Hon är något liten till växten, men mycket vacker. När hon går i solen blänker de svarta fjädrarna stolt i både grönt och lila. Hon kommer också från Stackmurs gård. Hennes ägg är små, släta, knubbiga och ljusa i färgen; nästan helt vita. Hon är en jätteduktig ruvmamma som kan ta hand om stora kullar med kycklingar, även om hon är ganska liten till växten själv.

Agda (f. februari -04) är en grå höna, och den yngsta av de tre nya små hönsen som vi ursprungligen fick från Stackmurs gård. När hon kom till oss var hon lite tuffsig och saknade fjädrar här och var... lite naken... där av namnet från Cornelis visa. Men nu är hon en fullfjädrad höna och hon är jättefin när mönstret i hennes fjäderdräkt framträtt. Hon har stigit i graderna, och syns nu alltid i närheten av tuppen. Hon är ganska skygg och svårfångad, men jag har aldrig sett henne vara elak mot någon av de andra hönsen.

Astrid (f. maj -04) är biologisk dotter till den gula hönan, Rosita. När vår allra första tupp, som var mycket vacker, helt plötsligt dog, fick vi bråttom att hyra en äggkläckningsmaskin kläcka fram hans enda avkomma. Resultatet blev bl.a. lilla Astrid. Vår ambition är dock att våra framtida kycklingar endast skall vara naturruvade, vilket är i linje med lanthönsklubbens önskemål gällande bevarandet av de svenska lantraserna.
Astrid var från början en gräddvit colombiatecknad höna, men lustigt nog ändrade hon färg efter ruggningen vintern -06, och ser nästan laxrosa ut! Hon är också fortfarande relativt tam. Hon har så kloka ögon, och hon är nog min favorit bland hönorna för att hon har så fin temperament.

Alma (Nefele) (f. våren -04) är vår jättefina ljusblå/vitspräckliga höna med svart kam. Hon ser nästan ut som om någon strött aska på henne. Hon kom till oss i April -05 från Stackmurs och hon är en mycket lugn och fin höna, som håller ganska låg profil bland de andra hönsen. Hon lägger ägg som är mycket lätta att känna igen eftersom de har gryniga beläggningar på sig.

Aina (f. sept -04), är biologisk dotter till Rosita, och nästan identisk med henne till utseendet. Hennes jätteduktiga ruvmamma, Viola, blev tyvärr tagen av höken, troligen när hon skulle försvara sina ungar. Det var så sorgligt när vi miste vår favorithöna! Aina var den nyfiknaste och mest orädda av de kycklingarna och hon är den enda hönan som blivit kvar här hos oss från den kullen.

Blenda, Bella och Birka (f. april -05), kommer alla tre från en kull som hönan Maja gjorde ansats till att ruva fram. När det bara var tre dagar kvar tills de skulle kläckas, så steg hon av äggen, och vi fick rycka in med en kläckmaskin de sista dygnen.
Blenda är vackert vetefärgad och hon har ganska stor kam, precis som sin biologiska mor Agda.
Bella är dotter till Maja, och hon har hennes svartblänkande fjädrar, men hon är också brunspräcklig. Hon ser ut att bli stor och rejäl. Birka är troligen Majas dotter också, och hon är kontrastrikt vitspräcklig med mörkare hals.

Blåssa och Bibbi (f. april -05) är våra jättefina blå hönor, som bägge kommer från Tengmansgårdens genbank.
Blåssa är orädd och det tycks som om hon ofta står längst fram bland hönsen och undrar om det kan vara någon god mat på gång. Hon är vackert blå med blåssande röd hals! Bibbi är diskret gråblåspräcklig. Vi är faktiskt lite osäkra på om hon egentligen är grå eller blå. Hon är lite liten till växten, men vi har henne kvar tills vidare eftersom vi är fästa vid henne. Nu våren -06 satsar vi på att samla ägg från både Blåssa och Bibbi, ifall att någon höna skulle ruva, eftersom vi ännu inte har några kycklingar efter dem.

Bea och Bianca (f. maj -05) är ifrån samma kull, men Bea är dotter till Alma, och Bianca är dotter till Aina. Bea har en annorlunda färgsättning med gula fjädrar, och blått underdun och blå teckning baktill. Bianca är vit med colombiateckning.

Bodil och Blanche och Brumma (f. juli -05) är alla från en jättestor kull som det svarta hönan Maja ruvade fram. De flesta av Majas egna kycklingar ser ut som Brumma, dvs brunsvartspräckliga, men Bodil var lite annorlunda, eftersom hon har mörkare hals.
Blache kommer ifrån ett ägg som vi inte visste vem den tillhörde, men min gissning är att mamman är Rosita eller Astrid. Hon är vit och Colombiatecknad.

Britta (f. okt -05)är den sista lilla hönan i vår hönskavalkad. Vi sparade henne eftersom vi känner oss ganska säker på att hon är dotter till vår andretupp, Bilbo. Mamman är Astrid. Vi hade otur under hösten, då hennes kull drabbades hårt av Mareks hönsförlamning, men denna lilla höna klarade sig, vilket innebär att hon troligen är resistent mot den sjukdomen. Det är bra att behålla Marekresistenta individer, eftersom Hedemorahöns tidigare varit ganska känsliga för denna sjukdom, och man vill öka Marekresistensen i populationen.

Detta är Birk (f. juli -05) och Bilbo (f. februari -05), våra två "reservtuppar". Vi vill gärna hålla oss med ett par extratuppar, ifall något händer våran Aaron. Birk är Aarons son, och vi tycker faktiskt att han är honom upp i dagen, även om han har en annan teckning. Birk och Aaron har samma fina temperament, och formen på deras kammar är nästan identiska! Vi tror att Birk kommer ifrån ett Agda-ägg. Han har grå byxor och svart stjärt.
Bilbo är ifrån Stackmurs, och kom som resesällskap åt en höna som vi köpte där, men han var så fin, tyckte vi, att vi inte kunde göra oss av med honom. Bilbo är svartvitsräcäcklig, och han har ganska stor kam. Han får vara noggran med att hålla sig undan ifrån Aaron för att inte bli bortjagad, men om hönsen får gå fritt ute brukar han kunna locka med sig ett litet gäng med hönor.